Svenska Spel

Timrå IK

Bert-Ola Nordlander

Vad gör du nuförtiden?
– Jag lever en behaglig pensionärstillvaro sedan några år tillbaka. Min fru Lena och jag har bosatt oss permanent på vårt sommarställe på Ingarö. När vi inte där brukar vi vara ute på resande fot.

Hur är dagsformen?
– Kan inte klaga. Tidigare sprang jag fyra-fem gånger i veckan, men efter en höftledsoperation promenerar jag istället och simmar en kilometer i veckan. På somrarna spelar jag dubbel-tennis med några kompisar.

54 år har passerat sedan du debuterade i den klassiska Wifst-Östrand-tröjan. Vad minns du av den matchen?
– Jag var 15 år och egentligen forward, men på grund av skador i laget fick jag och min kompis Eje Lindström bilda backpar i en match mot Huge. Vi vann, jag gjorde en toppmatch och blev sedan kvar som back i alla år.

Varför blev det just W/Ö för din del?
– Det var självklart eftersom Eje, jag och Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg bodde grannar på Järnvägsgatan, knappt hundra meter från hockeyrinken. 
– Faktum är att det var Eje och jag som under flera år skötte spolningen av isen. Det var vår uppvärmning innan seriematcherna.

Roligaste minnet i W/Ö?
– Utan tvekan när vi vann kvalmatchen mot Tranås och tog steget upp i allsvenskan våren 1956. Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Jag glömmer heller aldrig första säsongen i allsvenskan då vi fick 25 kronor för seger och 15 spänn för oavgjort. Men vi spelade aldrig hockey för pengar, utan för att det var det bästa vi visste.

Tråkigaste minnet?
– Kommer inte ihåg någon tråkig händelse från den här tiden.

Någon speciell match som du gärna tänker tillbaka på?
– Nej, inte det heller.  Det hann ju bli en hel del matcher efter 23 säsonger på elitnivå.

Bästa kompis under W/Ö-tiden?
– Eje, såklart. Vi är fortfarande bästa vänner och brukar åka hälsa på varandra varje sommar.  Det var också jag som lockade Eje att lämna tränarsysslan i Grums och ta över AIK istället.

Vad hade du själv för förebild eller idol under uppväxten?
– Det fanns förstås många skickliga spelare i W/Ö, men första gången jag såg ”Plutten” Andersson spela i Hammarby blev jag oerhört fascinerad. ”Plutten” var en otroligt spelskicklig back.

Var du duktig i någon annan idrott också?
– Ja, jag var ju fotbollsmålis i W/Ö i både division II och III. När jag flyttade till Stockholm spelade jag även en säsong i Sundbyberg, som på den tiden låg snäppet under allsvenskan. Ärligt talat tyckte jag att det var roligare att stå i mål i fotbollän att lira back i hockey, men det var ju där jag hade mina framgångar.

1963 valde du plötsligt att flytta till AIK Solna och det blev ett herrans liv?
– Ja, våra ledare blev inte alls glada eftersom jag var den tredje som lämnade laget på kort tid, efter Eje som gick till Grums och Lennart ”Tigern” Johansson som drog till Brynäs. Anledningen till att jag flyttade var att AIK erbjöd mig ett fint jobb på Atlas Copco. Sedan gick jag över till Electrolux där jag jobbade som chef i olika positioner under 38 år fram till pensioneringen.

Dina landslagskarriär är enastående: 195 landskamper mellan 1956 och 72, 1 VM-guld, 4 VM-silver, 2 VM-brons, 1 OS-silver. Men vilket ögonblick rankar du som det största i karriären?
– Utan tvekan VM-guldet i Colorado 1962. Att som arbetargrabb från Timrå få åka över till staterna och bli världsmästare var något helt enormt. Hylands klassiska ”Den gliiiider in i mål”-referat gjorde hockeyn till en nationalsport.

Utse din favoritfemma under W/Ö-tiden – dig själv inkluderad. 
– Då väljer jag Sage Wiström i mål och Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg och jag själv som backpar. Sedan Orvar Kempe som center, flankerad av Eje Lindström och Sören Boström. En kanonfemma!

Och i Tre Kronor. 
– Det blir inte lätt… Men jag satsar förstås på Leif ”Honken” Holmqvist i buren och så jag själv och ”Lill-Strimma” som backar bakom Nisse Nilsson, ”Sura-Pelle” och Lars-Eric Lundvall. En spelande femma.

Svåraste motståndaren?
– Tord Lundström i Brynäs, för han var så enormt stark i kroppen. Internationellt var det förstås ryssarna – varenda en av dem!

Följer du fortfarande med hur det går för Timrå?
– Jag ser så gott som varje match på TV. Tyvärr blir det inte så att jag åker och tittar när de lirar borta mot Djurgården.  Jag har blivit för bekväm de sista åren.

 

 

 

BERT-OLA NORDLANDER
Född: 1938
Säsonger i W/Ö: 10 (1953-63)
143 matcher, 33 mål, 9 ass
AIK 1963-73,  244 matcher, 41 mål, 64 ass
195 A-landskamper, 7 VM (1 guld, 4 silver, 2 brons), 4 OS (1 silver)
Effektivaste back i VM 1963
Guldskridskon som bäste svenske VM-spelare 1961 och 1968
Guldpucken 1966
Nacka, spelande tränare 1973-76
Hammarby, tränare 76-79
Djurgården, tränare 79-81

Copyright © 2016-2017 Timrå IK

Produktion och drift: Sports Editing Sweden AB