Svenska Spel

Timrå IK

Bo ”Bulla” Berggren

Vad gör du nuförtiden?
–  Jag är anställd i Timrå IK och jobbar på marknadssidan. Jag bor ute på Åstön.

Du var bara 16 år när du debuterade i den klassiska Timråtröjan 1967. Vad minns du?
– Att det var en helt betydelselös bortamatch mot Leksand, den sista för säsongen. Vi var flera juniorer som fick chansen att visa upp oss och vi fick dessutom ordentligt med smörj, 15-0. Men det var ändå stort att få vara med.

Roligaste minnet?
– Personligen är det SM-semifinalen mot Brynäs 1975, som på den tiden avgjordes i bäst av tre matcher. Vi förlorade med uddamålet borta och vann sedan hemma med 6-1. Jag gjorde ett hattrick och spelade fram till ytterliggare två. Jag var i mitt livs form den kvällen, allt fungerade. Sorgligt nog förlorade vi i tredje avgörande på neutral plan, som var Scandinavium. 
– Ett annat roligt minne är förstås när vi gick upp i Elitserien igen år 2000 efter 18 års väntan.

Tråkigaste?
– Att vi inte lyckades rädda nytt kontrakt i Elitserien 1981-82. Det borde vi ha grejat, med det lag vi hade.

Bäste kompis under Timråtiden?
– Åke ”Tåget” Söderberg och jag var som ler- och långhalm under hela uppväxten. Men jag uppgicks även mycket med Stefan Pettersson.

Var det självklart att du skulle satsa på hockeyn när du växte upp?
– Ja, det var ingen tvekan om det. Men jag spelade både fotboll och simmade under tonåren. Jag var faktiskt en duktig simmare och var med i flera Sum-Sim-finaler. Jag hade i alla fall stor nytta av den allsidiga träningen.

Hade du någon förebild eller idol?
- ”Lill-Strimma” så klart. Jag var 18 år när han kom tillbaka till Timrå och tog hand om oss ungtuppar. Det fanns inte ett uns till divalater hos ”Lill-Strimma”. Han var otroligt ödmjuk och en fantastisk hockeyspelare.
- Sedan såg man ju upp till Bert-Ola (Nordlander) och Eje (Lindström) också, som hade varit med länge och gjort det mesta.

Dina gungande och yviga dragningar är smått legendariska i hockey-Sverige. Inte minst i Smålandstrakten där du också tillbringande fem år mellan 1975-80. Varför valde du just HV 71? 
– Jag kände att jag behövde röra på mig och HV hade en spännande satsning på gång. Jag hade fem roliga år i Jönköping, då vi både gick upp i elitserien och ramlade ur.

Du lär ha varit Mats Wilanders stora idol på den tiden.
– Ja, jag spelade ju ihop med hans storebror Anders. Mats var ofta och hälsade på i omklädningsrummet.

Men innan HV-äventyret var det även på vippen att du hade blivit proffs i NHL-laget Boston Bruins.
–    Ja, jag blev inbjuden till deras träningsläger i september 1974. Det var verkligen som att komma till en helt ny värld.

Berätta !
–  Lägrets tre första dagar bestod av tennis och golf på dagarna och partaj på kvällarna. Sommarträning existerade inte, speciellt inte bland de äldre spelarna som Phil Esposito.  Istället hade spelarna gummidräkter under hockeymunderingen för att svettas bort överflödskilon.

Stämmer det att Bobby Orr kom och hämtade dig med helikopter en kväll?
–    Ha ha, ja det stämmer. Jag låg och slappade på hotellrummet när jag plötsligt hörde ett fruktansvärt oväsen. Då jag tittade ut genom fönstret hoppade Bobby Orr ur en helikopter och ropade: ”Wanna ride, Bo?” 
– Sedan fick jag se hela Boston från ovan. Bobby Orr var helt suverän, ungefär som ””Lill-Strimma. Han tog hand om de yngre killarna.

Hur gick det med NHL-kontraktet?
– Det gick så bra på lägret att ledarna ville att jag skulle stanna kvar och det var förstås otroligt smickrande. Men jag var inte alls förberedd på att ett sådant erbjudande. Jag var helt inställd på att spela vidare med Timrå och vi hade dessutom nyligen fått tillökning i familjen. 
– Ett år senare kom Bostons general manager över till Sverige för att se mig spela både i Timrå och i Gävle. En kväll satt vi också på hotell Strand och förhandlade, men alltihop rann ut i sanden. Ledarna begärde nog för mycket för mig.

Ångrar du att du inte tog chansen?
– Visst hade det varit ett läckert äventyr, men jag kan inte påstå att jag ångrar det.

Du står bara noterad för fem landskamper?
– Jo, men då ska man komma ihåg att var otroligt svårt att ta en plats i Tre Kronor på den tiden. Landslaget bestod nästan bara av brynäsare och leksingar under en räcka av år.

Vad minns du av debuten?
– Det var mot tjeckerna i Prag och att skridskoskenan gick av. Det har aldrig hänt mig vare sig förr eller senare.

Du är ganska unik eftersom du faktiskt hade två olika karriärer på elitnivå.  Först var du målfarlig forward och sedan blev du omskolad till en spelskicklig back. Vilket var roligast?
– Bägge positionerna hade sin tjusning. Men visst var det roliga år då jag spelade ihop med ”Tåget” och Ove Larsson. Vi öste in mål.

INTERVJU AV PELLE EHNBERG hösten 2007

 

 

 

BO ”BULLA” BERGGREN
Född: 1951
Säsonger i Timrå: 14
(1967-75, 80-85, 86-87)
384 matcher, 195 mål, 204 assist
5 A-landskamper, 1 mål
1 SM-silver, 2 SM-brons, 2 JSM-guld

Elitseriens effektivaste back 1981-82 med 14 mål och 14 assist

Copyright © 2016-2017 Timrå IK

Produktion och drift: Sports Editing Sweden AB