Svenska Spel

Timrå IK

Janne Kock

Vad gör du nu för tiden?
– Jag bor i Gävle med min familj och jobbar som produktutvecklare på present- och profilföretaget Deltab.

Du betraktades som något av en barnstjärna i hockey-Sverige när du debuterade som 16-åring 1972. Vad minns du?
– Vi lirade borta mot Tunabro i det så kallade ballongtältet. Jag spelade backpar med ”Biffen” Nilsson, vilket kändes tryggt för en ung parvel. Fast några fler detaljer än så minns jag inte.

Moderklubben är Strömsbro i Gävle – ändå valde du Timrå före Brynäs?
– På den tiden var det väldigt infekterat mellan Strömsbro och Brynäs; man gick liksom inte mellan klubbarna. Tror faktiskt att det bara är Wille Löfqvist som har gjort det. 
– Timrå ringde ett par veckor efter att ”Lill-Strimma” hade kört ihjäl sig och jag tvekade aldrig, trots att jag hade planer på att åka ner till Tyskland och spela för Krefelt. Jag gillade Timrå och såg upp till spelare som ”Bulla” Berggren och ”Tåget” Söderberg.

Var det inte tufft att flytta hemifrån så ung?
– Nej, det gick bra. Jag blev otroligt bra omhändertagen i Timrå och så inbillade jag mig nog att jag var äldre än jag var.

Roligaste minnet?
– Oj, vad svårt. Vi hade ju ett kanongäng dom där åren. Men SM-silvret och bronsen är roliga minnen. 
– Sedan blev jag ju även historisk som den förste spelare att avgöra en match i sudden death i svensk hockey, då jag prickade in avgörande 3-2 mot Skellefteå i bronsmatchen 1975. Bara några dagar senare avgjorde Leksand SM-finalen mot Brynäs i sudden.

Tråkigaste minnet?
– När vi åkte ur elitserien första gången 1976. Det var tungt, för det borde aldrig ha hänt. Vi hade en massa otur med skador och förlorade ofta med uddamålet.

Någon speciell match du gärna minns tillbaka på?
– I mitten på 70-talet mötte vi HV 71 och Leif ”Honken” Holmqvist vaktade kassen. Det var i sluttampen av ”Honkens” karriär.
 – Vi bodde grannar i Strömsbro då jag växte upp och att få lira mot honom var ett otroligt stort ögonblick.

Bästa kompis under Timråtiden?
– Jag umgicks en del med reservmålisen Kent Othberg och med Anders Dahlin. Men vi var ett riktigt kamratgäng och jag hade ett stort stöd från ”Biffen” Nilsson och bröderna Tommie och Kent Lindgren som blev något av mina mentorer. 
– Men jag hade även kompisar utanför hockeyn; Lennart Hamrin och Rolle Ambrosson som båda flyttade vidare till Göteborg. Vi träffas fortfarande ibland.

Någon som du fortfarande håller kontakten med?
– Jag snackar med Anders Dahlin och ”Bulla” Berggren då och då.

Vad hade du själv för idol eller förebild under uppväxten?
– Leif ”Honken” Holmqvist. Vi bodde som sagt grannar hemma i Strömsbro när jag var liten. Jag var inte särskilt gammal när han skrev på för AIK och jag minns att jag tyckte att det var otroligt stort.

Kunde du även ha valt att satsa på någon annan sport?
– Jag var rätt duktig i fotboll och blev uttagen i ett all star team-lag under elitlägret i Halmstad. Men jag tyckte att hockeyn var skojigare. 
– Fast jag gjorde en halvsäsong i Ljustorp i gamla division III, tror jag.

När Timrå ramlade ur elitserien 1978 valde du att flytta hem till Gävle?
– Ja, efter sex år tyckte jag att det kändes rätt att flytta tillbaka. Jag var ju fortfarande bara 23 år då, men det kändes som ett bra beslut och då låg förstås Brynäs nära till hands.
- Dessutom flyttade ju Anders Dahlin och Mats Näslund samtidigt.

Två år senare fick du vara med om att vinna SM-guld med Brynäs.
– Ja, det var en härlig känsla. Men jag rankar JEM-guldet med småkronorna 1974 minst lika högt – om inte högre.

Det var aldrig aktuellt att du skulle bli proffs?
– Det fördes en lätt dialog med Winnipeg Jets i WHA-ligan när jag var runt 20, men det stannade där.

Du var bofast i P, J och B-landslaget – men fick aldrig spela i Tre Kronor?
– Nä, och varför vet jag inte riktigt. Men när jag tänker tillbaka hade jag kanske inte den rätta glöden. Jag var nog rätt nöjd med att hålla en plats i Brynäs. 
– Jag blev erbjuden av Tommy Sandlin att åka med till Isvestijaturneringen som backreserv 1980. Men jag tackade nej, för jag ville hellre åka och spela för-OS i Lake Placid med Vikingarna. Det ångrar jag inte, för den resan blev ett minne för livet. Men å andra sidan finns jag inte med i historieböckerna bland de spelare som representerat Tre Kronor.

Följer du fortfarande med hur det går för Timrå?
– Oja! Sex år av roliga minnen sopar man inte under mattan hur som helst.
 
Till sist – plocka ut din favoritfemma under Timråtiden?
– Lätt match! Sehlstedt i mål, Jan-Erik ”Biffen” Nilsson och jag själv som backar samt ”Bulla” Berggren, ”Tåget” Söderberg och Ove Larsson.

INTERVJU AV PELLE EHNBERG hösten 2007

 

 

JANNE KOCK
Född: 1955
Säsonger i TIK: 6 (1972-78)
141 matcher, 23 mål, 40 assist
SM-silver 1974
SM-brons 1973, 75
SM-guld med Brynäs 1980
JEM-guld 1974
JEM-silver 1973 
JVM-brons 1975
12 B-landskamper, 28 J, 2 P
Vald till Sveriges bästa junior 1974

Copyright © 2016-2017 Timrå IK

Produktion och drift: Sports Editing Sweden AB