Svenska Spel

Timrå IK

Kjell Dahlin

Vad gör du nuförtiden?
– De senaste tio-elva åren har jag jobbat som ungdomsansvarig i Färjestad, med allt var det innebär av samordning, planering, schemaläggning och träningsupplägg. Jag bor med min fru inte så långt från ishallen i Karlstad.

Du var just fyllda 15 år när du A-lagsdebuterade i gamla division I våren 1978. Vad minns du?
– Jag har för mig att vi mötte Järved och vann stort. I två perioder satt jag och värmde bänken, men i tredje bänkande Håkan Nygren brorsan Anders och jag fick hoppa in i stället. Det var för övrigt enda gången vi spelade i samma lag innan han stack vidare till Brynäs. Fast egentligen spelade vi ju aldrig ihop eftersom han satt på bänken, he he.

Eftersom du är en Dahlinare var det förstås givet att du skulle börja lira hockey i Timrå?
– Ja, det kan man väl säga. Pappa Alfonse, som fortfarande ser alla hemmamatcher vid 86 års ålder, spelade ju själv i A-laget en gång i tiden och det var hockey som gällde för hela slanten under uppväxten. Brorsan och jag och våra kompisar på Ringvägen och Pilvägen tillhörde ju generationen landhockeyspelare.

Roligaste minnet?
– Utan tvekan när vi gick upp i Elitserien 1981/82. Ett sådant tryck som det var på läktarna då har jag inte ens upplevt här i Färjestad. Inte ens i ett SM-slutspel.

Tråkigaste?
– När vi ramlade ur såklart. Egentligen var det otroligt konstigt eftersom vi ledde elitserien ett tag och låg bland de tre främsta. Men sedan föll vi ihop som ett korthus.

Någon speciell match du minns i Timråtröjan?
– Jag tror det var mot Leksand hemma och jag gjorde egentligen en rätt dålig match. Jag tror jag rörde pucken tre gånger, men varje gång blev det mål. Maximal utdelning.

Du blev utsedd till Årets junior 1981/82 och var Timrås bäste målskytt i elitserien som 18-åring. Sedan låg hockeyvärlden för dina fötter… 
– Jag hade just fyllt 19 då Färjestad ringde. Samtidig var jag också sugen på att stanna och försöka hjälpa Timrå tillbaka till elitserien. Men jag kunde inte motstå chansen att få spela i ett av Sveriges bästa hockeylag.

Bästa kompis i Timrå?
– Anders Vikberg och jag kamperade ihop från barndomsåren och bildade en ungdomskedja tillsammans med Micke Johansson i elitserien 1981/82. Sedan umgicks jag även mycket med Magnus Billman och Pelle Pettersson och en kille som heter Kent Persson.

Någon du fortfarande håller kontakten med?
– Billman och jag ringer varandra ibland och så brukar vi träffas när jag åker upp på somrarna. Jag har också en del kontakt med Kent Persson.

Vad hade du själv för idol eller förebild som grabb?
– Oj, man hade ju en hel del idolbilder på väggarna hemma. Bobby Orr, Starsjinov och tjecken Martiniek. Men frågan är om inte ”Lill-Strimma” var störst av dem alla. Han var grym! Jag var bara nio år när han körde ihjäl sig, men minns honom väl och han hälsade alltid på oss smågrabbar. En gång fick jag till och med en klubba av honom. Det är minnen som etsat sig fast.

Kunde du ha valt att satsa på någon annan sport också under uppväxten?
– När man kommer från Timrå så är det bara hockey som gäller. Men jag var faktiskt bra i fotboll också. Om jag hade vuxit upp i Malmö tror jag banne mig att jag hade blivit fotbollsproffs!

Karriärens höjdpunkt måste förstås vara Stanley Cup-guldet i Montreal 1986 tillsammans med Mats Näslund?
– Självklart. Det är ju också det enda jag någonsin vunnit. Jag gjorde jag en riktig kanonsäsong och bidrog i högsta grad till att Montreal vann trofén. Jag gjorde 32 mål på 77 matcher och vann skytteligan för rookies. 
– Jag hade tre härliga år i Montreal, men de två sista säsongerna fick jag nästan bara spela powerplay. Ändå fortsatte jag att göra massor av mål. Jag minns att legenden Larry Robinson gick ut i tidningarna och sa att det var skandal att jag inte fick mer speltid. I nästa match blev han bänkad. Tränaren var ingen munter typ. Han snackade aldrig med oss spelare.

Jag har läst någonstans att du ångrar att du avbröt proffs-sejouren för tidigt?
– Det stämmer. Jag hade ett år kvar på kontraktet med Montreal och än i dag har jag inget bra svar på varför jag stack tillbaka till Färjestad. Så här i efterhand borde jag ha bitit ihop och kämpat på.

Men du tjänade i alla fall ihop några miljoner på äventyret?
– Jag brukar säga att jag föddes i fel årtionde för att bli NHL-proffs, he he. Visst var det bra betalt, men inte som dagens astronomiska löner.

Att två timrågrabbar är med om att vinna Stanley Cup samtidigt är unikt. Har du fortfarande kontakt med Mats?
– Tyvärr inte. Våra vägar skildes åt ganska tidigt och han bor ju numera i Höllviken mellan Malmö och Trelleborg och jag i Karlstad. Men då vi spelade tillsammans i Montreal umgicks vi mycket och samåkte alltid till och från matcher och träningar.

Tillbaka i elitserien gjorde du några bejublade säsonger i Färjestad och spelade även i Tre Kronor. Men sedan pajade ryggen?
– Jag minns exakt när det hände. Vi mötte AIK hemma och jag crosscheckades i ryggen och tacklades samtidigt framifrån och vred till ryggen. Jag kämpade på i några år, men hade hela tiden ett helvete med smärtorna. Under den här tiden tvingades jag också tacka nej till Tre Kronor fyra gånger och det är därför som jag aldrig fick vara med om något stort mästerskap.
– Jag gav upp samma vår som jag fyllde 30, då jag kanske borde stått på toppen av karriären.  

Hur är det med ryggen i dag?
– Om jag säger så här; varje kväll när jag ska gå och lägga mig blir jag påmind av värken. Med facit i hand skulle jag förstås ha lagt av tidigare. Men samtidigt har jag tur som har ett kul och rörligt jobb i dag. Det gör det lättare att förtränga värken.

Följer du fortfarande med hur det går för Timrå?
– Hua ja! Ränderna går aldrig ur trots att det är 25 år sedan jag flyttade därifrån.

Till sist – utse en favoritfemma i Timrå från din tid i laget.
– ”Pekka” Lindmark i mål, ”Bulla” Berggren och Stefan Pettersson som backar och så Håkan Pettersson, Matti Pauna och Henrik Sandström.

INTERVJU AV PELLE EHNBERG hösten 2007

 

 

KJELL DAHLIN
Född 1963
Säsonger i TIK: 4 (1978-81)
91 matcher, 37 mål, 21 assist
JSM-silver med Timrå 1982
Sveriges bästa junior 1981
Effektivaste rookie i elitserien 1981/82
Stanley Cup-vinnare i Montreal 1986
166 NHL-matcher, 57 mål, 59 ass 1985-88
Vinnare av rookieligan NHL 1986
Uttagen i NHL:s All Star Team rookie 1986
11 A-landskamper, 16 B, 44 J

Copyright © 2016-2017 Timrå IK

Produktion och drift: Sports Editing Sweden AB