Svenska Spel

Timrå IK

Lennart Norberg

Vad gör du nuförtiden?
– Jag drev tidigare ett eget företag, en konsultfirma i byggbranschen. Men nu har jag sålt firman och jobbar kvar som avdelningschef. Jag bor i Umeå med fru och ett utfluget barn.

Vad minns du från debutmatchen i Timråtröjan 1967?
– Det var Verner Persson och Orvar Kempe som gav mig chansen i viktig bortamatch mot Strömsbro. Vi var faktiskt på jäsken att åka ur serien, men lyckades vinna de två sista matcherna och rädda kontraktet.

Du kom fram i Älgarna redan som 15-åring, sedan stack du till Timrå. Varför?  
–    Jag hade erbjudande från Modo också, men Timrå var alltid mitt lag. Dessutom var det bekvämt att det var så nära till hemmet i Härnösand. De tre första åren pendlade jag emellan.

Roligaste minnet?
– Svårt… Men visst var det härligt att besegra Brynäs i den där matchen 1972 då publiken sprängde grindarna. 
–    En annan kul händelse var när vi slog Djurgården borta i en premiär med nästan bara juniorer i laget. Den segern gav eko över hela hockey-Sverige.

Tråkigaste?
– När vi ramlade ur Elitserien 1975-76 i en helt avgörande match mot Björklöven. Det var bittert och lite av nådastöten för klubben.  Timrå hämtade sig egentligen aldrig efter den smällen, även om vi var uppe och vände två gånger senare.  

Bästa kompis i Timrå?
–    I unga år umgicks jag mycket med Stefan Pettersson och ”Bulla” Berggren. Men – och det här är viktigt att påpeka – vi hade en fantastisk sammanhållning. Vi var ju alla ungefär lika gamla och hade hängt ihop sedan juniortiden. Jag vill påstå att den laganda vi hade var unik.

Någon du fortfarande har regelbunden kontakt med?
– Tyvärr inte. Men det är alltid kul att träffas, jag hoppas att det inte dröjer alltför länge tills att det blir en ny sammankomst.

Var det självklart att du skulle satsa på hockeyn när du växte upp?
– Nej, jag var allätare av idrott och satsade både på fotboll, hockey och bandy. Jag var faktiskt även juniorlandslagsman i bandy, men när jag var runt 16-17 år bestämde jag mig för att satsa på hockeyn.

Hade du någon särskild idol under uppväxten?
– Inte direkt idol, men jag såg upp till Bert-Ola Nordlander.

”Virus” Lindberg lät dig debutera i Tre Kronor 1977 som 28-åring. Det var en praktsensation på den tiden och du blev själv närmast chockad över beskedet? 
–    Ja, jag hade ju aldrig spelat en enda juniorlandskamp innan. Men jag kom in i landslaget under en period när förbundskaptenerna utsåg vissa roller till spelarna. Min var att ta hand om defensiven.

Du vann både VM-silver, OS-brons och VM-brons under tiden i Tre Kronor. Vilken medalj värderar du högst?
– Det måste bli OS-bronset från Lake Placid 1980. Vi var det enda laget som lyckades spela oavgjort mot guldmedaljörerna USA. Dessutom ska man komma ihåg att både tjeckerna och finnarna hade riktigt bra lag i den turneringen.

VM på hemmaplan i Göteborg 1981 blev ditt sista framträdande i Tre Kronor. 
– Det stämmer. Men faktum är att jag var uttagen att spela Canada Cup samma höst också, men tvingades tacka nej på grund av en handskada. Med facit i hand så var kanske för väl att det blev som det blev.

Ett år senare avslutade du karriären med att spela SM-final med Björklöven. Men det blev inget guld nu heller?
–    Nej, vi förlorade i femte avgörande mot AIK. Efter slutsignalen bestämde jag mig. Jag var 33 år och kände att det var hög tid att satsa på den civila karriären.

Men du provade också på att vara hockeycoach under några år?
– Ja, jag var lite nyfiken på ledarrollen under en period. Redan då jag var spelare i ”Löven” tog jag exempelvis hand om försäsongsträningen. Sedan var jag assisterande coach ett par säsonger innan jag tränade Sundsvall/Tunadal en säsong i mitten på 80-talet. Men sedan fick det räcka. Jag var helt enkelt inte beredd att satsa det som krävdes som coach. Men jag hade faktiskt anbud från några utländska klubbar.

Vilken är den bäste du har spelat med?
– Då måste jag få välja två, Mats Näslund och Bengt-Åke Gustavsson, som styr Tre Kronor i dag. Vi spelade i samma kedja under Moskva-VM 1979 och redan då var de otroligt duktiga och uppträdde så moget, både på och vid sidan av isen.

Följer du Timrås framfart Elitserien?
– Absolut, Timrå är det lag jag följer mest. Att växa upp i en klubb sätter såklart sina spår.  Jag brukar försöka se så många matcher jag kan på TV.

 

 

LENNART NORBERG

Född: 1949
Säsonger i Timrå: 12 (1967-79)
320 matcher, 149 mål, 68 assist
JSM-guld 1968
2 SM-silver (ett med Timrå, ett med Björklöven), 2 SM-brons (Timrå)
1 OS-brons 1980, 1 VM-silver 1981, 1 VM-brons 1979
84 landskamper, 14 mål
Stor Grabb nr 108

Copyright © 2016-2017 Timrå IK

Produktion och drift: Sports Editing Sweden AB