Svenska Spel

Timrå IK

Mats Näslund

Vad gör du nuförtiden?
– Jag bor med familjen (fru Eva, två söner, en dotter) i Höllviken söder om Malmö och jobbar som snickare fyra dagar i veckan, utom på torsdagar då jag tar ledigt och tränar travhästar åt Mats Rånlund på Jägersro. Däremellan är jag också team manager i Tre Kronor och hjälper Bengt-Åke.

Du gjorde din första A-lagsmatch i Timrå som 16-åring den 19 februari 1976 och var länge den yngste debutanten i elitseriens historia. Vad minns från debuten för 33 år sedan?
– Jag spelade bara de tre sista matcherna den säsongen och debuten skedde mot Södertälje borta. Den enda riktiga minnesbild jag har är att jag lyckades få gamle landslagsbacken Arne Carlsson utvisad för hakning. Han hann inte med i svängarna..

Du är en av Timrås största namn genom tiderna. Men var det verkligen självklart att du skulle satsa på ishockey som liten?
– Ja, det var det. För det första var ju farsan (Torsten) en före detta W/Ö-spelare och jag var alltid med honom på ishallen. Sedan fanns det ju inte så mycket annat att göra på den tiden. Vi grabbar lirade landhockey för jämnan.  

När man ser bilder på dig som liten knatte iförd Montreals matchtröja kan man inte låta bli att tycka att hela din karriär är som en saga. Vad tycker du själv när du blickar tillbaka?
– Visst har jag haft en härlig karriär, men att jag bar en Montrealtröja som liten var bara en ren tillfällighet. Jag visste knappast vad Montreal var för något. Det var i alla fall inte mitt favoritlag.

Roligaste minnet?
– När vi gick igenom serien obesegrade 1975-76 och tog oss upp till elitserien igen. Det är nog inte många lag som klarat av den bedriften, varken förr eller senare.

Tråkigaste?
– När vi ramlade ur Elitserien säsongen efter. Det var otroligt bittert. 
Ett annat fruktansvärt minne var när vi (Medelpad) förlorade TV-pucksfinalen 1974 mot Gästrikland med bara sekunder kvar att spela.  

Någon speciell match du gärna minns tillbaka på?
– Hmm…  Det ska vara den gången jag gjorde tre mål på Leif ”Honken” Holmqvist då han vaktade kassen för HV 71. Sedan minns jag mest kamratskapet i laget och de långa resorna. Inte minst tågresorna upp till Boden och Kiruna. Jag glömmer aldrig den gången Christer Nilsson råkade somna på avbytarbänken, he he. Han var extraforward…

Bästa kompis under Timråtiden?
– Tord Nänsén.

Någon från den tiden som du fortfarande håller kontakten med?
– Inte regelbundet, men jag snackar lite med mina kusiner Stefan och Håkan Pettersson ibland när jag är hemma i stugan på Tynderö på somrarna. Håkan Nygren träffar jag också då och då, han bor numera i Ängelholm.

Vem hade du själv som idol eller förebild under uppväxten?
– ”Lill-Strimma”. När han spelade i Mora kom han alltid hem till oss, för han ville att farsan skulle slipa skridskorna. De brukade fika och snacka hockey och då satt man i köket och lyssnade med stora öron. Farsan ville aldrig ha betalt, men då gav ”Lill-Strimma” en tia till mig istället. Det var hur stort som helst.

Vad som hände efter Timråtiden känner vi till – Brynäs, Montreal, Lugano, Malmö, Boston… Men vilket ögonblick rankar du som karriärens största?
– Utan tvekan Stanley Cup-guldet 1986.

Svåraste motståndaren?
– Ray Bourque i Boston Bruins var fruktansvärt svår att passera. Jag hade sedan förmånen att lira en säsong tillsammans med honom när jag återvände till NHL i mitten på 90-talet.

Sveriges bästa spelare genom tiderna?
– Det där varierar. Ibland ”Foppa”, ibland ”Sudden” eller så kanske ”Lidas”… Men jag säger ändå Börje Salming. Han banade vägen för alla svenskar och europeer i NHL.

Världens bäste?
– Wayne Gretzky.

Följer du fortfarande med hur det går för Timrå?
– Ja, jag ser så gott som alla matcher på tv. Jag var ju själv Timråsupporter som liten grabb och sprang runt i ”ladan” och sålde matchprogram. Timrå IK är mitt lag.

Till sist vill jag att du plockar ut dina favoritliner från tiden i Timrå respektive Tre Kronor.
– Enkelt. Christer Sehlstedt i mål och ”Totte” Nänsén och Stefan Pettersson på backen, plus Håkan Petterson, Olle Åhman och jag själv i kedjan. 
– I Tre Kronor väljer jag Tomas Jonsson och Ulf Weinstock som backar och Bengt-Åke Gustafsson, ”Sudden” Sundin och jag själv. Målvakt blir Pelle Lindbergh.

Elitkarriären varade i 20 år
1975-78: Timrå IK
1978-82: Brynäs
1982-90: Montreal
1990-91: Lugano
1991-94: Malmö
1994-95: Boston

 

 

MATS NÄSLUND
Född: 1959
Säsonger i Timrå: 3 (1975-78)
65 matcher – 32 mål – 22 assist
Meriter: Stanley Cup 1986, OS-guld 1994, VM-guld 1991, VM-silver 1981, OS-brons 1980, VM-brons 1979, SM-guld 1980 (Brynäs), 1992 och 1994 (Malmö), Guldpucken 1980, pojk-SM-guld 1975, Sveriges bästa junior 1978, TV-pucken-silver 1974, 176 A-landskamper
Stor Grabb nr 109

Copyright © 2016-2017 Timrå IK

Produktion och drift: Sports Editing Sweden AB