Svenska Spel

Timrå IK

Ove Larsson

Vad gör du nuförtiden?
– Jag jobbar som verkmästare på Gävle Energi, ett jobb som jag haft sedan 1980. Jag bor med frugan centralt i stan och så sitter jag i Läkerol Arena och kollar på Brynäs hemmamatcher. Men samtidigt håller jag också ett öga på hur det går för Timrå!

Det betraktades som en stor sensation när du värvades från division III-klubben Långshyttan 1968. Du kom liksom från ingenstans?
– Ja, det kan man lugnt säga. Dels var jag rätt så gammal (24 år) och dels var fotboll min första sport, eftersom jag spelade med Sandvikens AIK i gamla division II.  
– Timrås anbud kom som stor överraskning, men jag tyckte förstås att det var en utmaning värd att prova på. 
– Än i dessa dagar vet jag inte säkert hur de fick upp ögonen för mig, men jag har mina misstankar. Dåvarande tränaren i Sandviken hette Ivan Sundqvist och var nämligen från Timrå. Min gissning är att det var han som tipsade ledarna.

Vad minns du från debuten?
– En träningsmatch mot Modo och så besviken som jag var efteråt har jag nog aldrig varit. Jag fick knappt låna pucken på hela matchen. Jag hängde helt enkelt inte med –omställningen var för stor.
– När jag kom hem samma kväll – vi bodde i Vinkeln bakom Domus – sa jag till frugan att jag var beredd att ta första bästa flyttlass tillbaka. Men jag knöt näven i byxfickan och lyckades anpassa mig till tempot och den hårda träningen. Sedan hade jag sex fina år däruppe.

Under större delen av din Timråkarriär bildade du en klassisk kedja med Bo ”Bulla” Berggren och Åke ”Tåget” Söderberg. Hur bra var ni egentligen?
– Vi kompletterade varandra perfekt! ”Bulla” och ”Tåget” var ju oerhört spelskickliga och jag var grovjobbaren. Jag hade ju aldrig varit någon speciell målskytt innan, men i deras sällskap blev det en hel del mål.
– Det gick också rykten om att vi tre skulle få chansen i Tre Kronor, men det blev inget av det. Men det hade varit skoj.

Roligaste minnet?
– Det var svårt… Men då väljer jag SM-silvret 1973/74. 

Tråkigaste?

– Utan tvekan dagen då ”Lill-Strimma” Svedberg körde ihjäl sig, sommaren 1972. Om han hade fått leva är jag säker på att vi hade tagit SM-guld. Han var en hockeyspelare utöver det vanliga.

Någon speciell match du gärna minns tillbaka på?
– Jag gjorde faktiskt hattrick på Leif ”Honken” Holmqvist vid två tillfällen. Jag träffar ”Honken” ibland när han är hemma i Gävle och brukar aldrig vara sen att påminna honom om det, ha ha.

Bästa kompis under Timråtiden?
– Frugan och jag umgicks mycket med Finn och Marianne Lundström och vi var även stuggrannar ute på Åstön.

Någon från den tiden som du fortfarande har kontakt med?
– Tyvärr inte. Det är ju 34 år sedan jag flyttade och under tiden har man hunnit skaffa sig nya kamrater.

Hade du själv någon idol eller förebild under uppväxten?
– Jag såg upp till Torbjörn Jonsson som spelade fotboll i IFK Norrköping och så Nils ”Dubbel-Nisse” Nilsson. Jag mötte honom då han spelade i Leksand i slutet av karriären. Över huvud taget så är det roligt att tänka på tillbaka att man han spelat mot den tidens stora; Rolle Stolt, Lasse Björn och Tumba.

Efter sex säsonger valde du att flytta till Tyringe 1974? 
– Jag gick arbetslös sista året och det var inte så kul, även om det inte gick någon nöd på mig. Jag hade fullt sjå med att snickra på stugan ute på Åstön. När jag flyttade till Timrå hade jag dessutom bara folkskola så jag satte mig i skolbänken på Västermalm och jobbade sedan en period åt Riksbyggen, men fick aldrig någon fast anställning.
– När så Tyringe Energi ringde och erbjöd mig ett jobb, bestämde vi oss för att ta chansen till ett nytt äventyr i Skåne.

Du avslutade hockeykarriären i Tyringe SoS?
– Ja, första två åren som spelande tränare, sedan enbart som tränare. Vi mötte faktiskt HV 71 med både ”Honken” och ”Bulla” i laget, när dom var på väg upp i högsta serien. 
– 1980 fick jag ett erbjudande om att bli verkmästare på Gävle Energi så då flyttade vi norrut igen.
– Under fyra säsonger på 80-talet hade Jan-Erik Lyck och jag hand om Brynäs B-juniorer, men sedan dess har jag inte haft några hockeyuppdrag alls.

Svåraste motståndaren i karriären?
– Det var många det, men Tord Lundström i Brynäs var en urstark spelare.

Följer du fortfarande Timrås förehavanden i elitserien?
– Javisst. Näst efter Brynäs är Timrå mitt lag. Jag hoppas alltid att det ska gå bra för laget och föreningen.

Slutligen – plocka ut en favoritfemma från din tid i Timrå IK.
– Då blir det ”min” femma med Janne Kock och Tord Nänsén som backar och”Bulla”, ”Tåget” och jag själv framåt. Målvakt blir Christer Sehlstedt.

Fotnot: Ove är dessutom pappa till Janne Larsson (född 1965) som blev svensk mästare i Brynäs 1993 och 1999 och fick Guldhjälmen som elitseriens mest värdefulla spelare.
Janne spelade även 123 A-landskamper i Tre Kronor och blev världsmästare 1992. Han har även VM-silver och VM-brons på meritlistan.
Ove berättar:
”Janne tog sina första skridskoskär i Timrås hockeyskola och i samma grupp fanns en kille vid namn Tommy Sjödin. Många år senare möttes deras vägar igen – som lagkompisar i Brynäs, Lugano och Tre Kronor. Världen är bra liten ibland”.

INTERVJU AV PELLE EHNBERG hösten 2007

 

 

OVE LARSSON

Född: 1944
Säsonger i TIK: 6 (1968-74)
156 matcher – 60 mål – 31 assist
1 SM-silver, 2 SM-brons

Copyright © 2016-2017 Timrå IK

Produktion och drift: Sports Editing Sweden AB