Svenska Spel

Timrå IK

Ove Öström

Vad gör du nuförtiden?
– Jag jobbar som planerare/beredare inom el-sidan på Akzo Nobel och är sambo med Jeanette. Vi har en 16-årig son (Felix) och bor på Södermalm.

A-lagsdebuten skedde redan som 18-åring – vad minns du från den matchen?
– Ingenting, ärligt talat. Jag kom med i truppen 1983-84 – det var förresten samma säsong som ”Pekka” Lindmark och Anders Vikberg blev ettårsfall när de skulle gå till Färjestad och Modo. 
– Men under försäsongen hade jag oturen att skada knäet och tvingades operera menisken. Debuten dröjde därför till efter jul då vi spelade i allsvenskan, men jag minns inte vilka vi mötte.

Njurunda SK är din moderklubb – precis som i fallet med Henrik Zetterberg och Fredrik Modin… 
– Ja, jag var faktiskt bara 14 år när jag fick hoppa in NSK:s A-lag. Det var när förre Timråspelaren Arne Lundström var tränare och jag spelade bland annat med ”Zätas” pappa Göran.
– På senare år har jag varit över till Columbus och Detroit och sett Fredrik och Henrik spela live. Det var en otrolig upplevelse och det är bara 35 mil mellan städerna.

Varför blev det just Timrå?
– När jag gick ur nian stod valet mellan Timrå eller att flytta till Ö-vik och börja på Modos hockeygymnasium. Jag blev också antagen, men eftersom Timrå spelade i elitserien på den tiden så valde jag att stanna.
– Redan första säsongen tog vi silver på junior-SM med spelare som Kjell Dahlin, Anders Vikberg, Magnus Billman, ”Rolle” Westin och Lasse Karlsson. Jag minns att vi såg fram emot finalen mot AIK på ”Hovet”, men när vi kom ner var matchen flyttad till Solnas träningshall…

Roligaste minnet?
– När jag avgjorde Sveriges längsta hockeymatch i play off mot Huddinge i februari 1989. Vi låg under med 4-3 med bara sekunder kvar att spela då Jerry Friman lyckades kvittera. Sedan satte jag det avgörande 5-4 målet i sjätte perioden – efter drygt 41 minuters sudden death! I pauserna åt vi  korvbröd för att få i oss lite energi. 
– Rekordet stod sig i många år, men jag tror att det är överträffat av en annan Timråupplaga numera.

Tråkigaste?
– Under några år i början på 80-talet var ekonomin så dålig att vi A-lagsspelare tvingades gå ut på stan med bössor för att skramla ihop pengar. Givetvis ställde man upp för att hjälpa klubben, men samtidigt kändes det väldigt tungt och trist.

Någon speciell match som du gärna minns tillbaka på?
– Derbyfajterna mot Sundsvall Hockey på 80-talet var alltid skojiga med ordentligt tryck på läktarna. Sundsvall var ju också riktigt bra på den tiden. Jag kommer också ihåg att jag avgjorde något derby i Gärdehallen.

Bästa kompis under Timråtiden?
– Jag har aldrig umgåtts speciellt mycket med andra spelare privat, men Peter Toresson och jag brukade samåka till träningar och matcher under ganska många år.

Någon spelare du fortfarande håller kontakt med?
– Nej, men jag träffar ju och snackar med gamla lagkompisar när jag går och tittar på Timrås hemmamatcher.

Vad hade du själv för idol eller förebild under uppväxten?
– Som alla andra grabbar såg jag upp till Börje Salming, men han var väl inte direkt någon idol.

Bästa tränaren?
– Tommy Andersson hoppade in i Timrå som hjälpcoach till Lage Edin en halv säsong i slutet av 80-talet och sedan hade jag också Tommy som tränare då jag spelade i Sundsvall. Han var riktigt bra.

Du hade aldrig några elitserieanbud under tiden i Timrå?
– Nej, det ryktades en del, men det var aldrig något konkret. Däremot var jag väldigt nära att skriva på för Sundsvall Hockey i slutet på 80-talet när de var som bäst – men i sista stund sade hjärtat ifrån. Jag kunde helt enkelt inte gå över.

Vad hände efter Timråtiden?
– Jag hade just fyllt 30 när Njurunda SK hörde av sig och presenterade en spännande satsning och det kändes som ett perfekt tillfälle att varva ner några divisioner. Men efter en säsong i NSK ringde Tommy Andersson, som då var tillbaka som tränare i Sundsvall Hockey, och då bestämde jag mig för att satsa ytterliggare några år. Jag spelade min sista säsong 1999-2000.

Du har aldrig ångrat att du kanske lämnade Timrå några år för tidigt?
– Du menar, att om jag hade stannat ett par år så hade jag kanske fått spela i Elitserien? Visst har tanken slagit mig, men ångrar mig gör jag inte. Jag saknade helt enkelt motivation för att satsa vidare.

Följer du fortfarande med hur det går för Timrå?
– Absolut, hjärtat klappar för klubben och jag har varit och sett ganska många matcher den här säsongen.

Avslutningsvis – plocka ut en favoritfemma från din tid i klubben. 
– Då väljer jag Tommy Sjödin och Bo ”Bulla” Berggren som backar och Jocke Nilsson, Peter Smedberg och jag själv framåt.  En superoffensiv femma, ha ha. 
– Målvakt måste bli ”Pekka” Lindmark även om jag bara hann spela ihop med honom i en säsong innan han stack till Färjestad.

 

 

 

OVE ÖSTRÖM

Född: 1965
Säsonger i TIK: 12 (1983-95)
355 matcher – 189 mål – 163 assist
JSM-silver 1982,  JSM-brons 1985

Ove ”Ösa” Öström är Timrås tredje främste målskytt genom tiderna efter Bo ”Bulla” Berggren (195) och Håkan Pettersson (193)

Copyright © 2016-2017 Timrå IK

Produktion och drift: Sports Editing Sweden AB