Svenska Spel

Timrå IK

Peter "Pekka" Lindmark

Vad gör du nuförtiden?
– Jag bor i Piteå sedan tio år tillbaka och jobbar åt kommun som en
slags rådgivare åt idrottsföreningar och andra organisationer. Det är skoj.

För några år sedan var du målvaktstränare i Luleå. Har du lämnat hockeyn för gott?
– Kanske inte för gott, men det känns i alla fall skönt med ett break
efter så många år. Senaste säsongen var jag faktiskt inte och såg en enda match live. Däremot kollar jag lite på tv när det drar ihop sig och blir spännande.  

Du hann med 161 matcher i Timråtröjan innan du drog vidare till Färjestad 1984. Vad minns du av debuten 1979?
– Oj, inte mycket. Herregud, det är ju snart 30 år sedan! Men att
flytta  till hårdsatsande Timrå var ett stort steg för mig som kirunagrabb och jag hade några fantastiska år i klubben.

Roligaste minnet?
– Självklart när vi gick upp i elitserien 80-81. Hela bygden levde upp.

Tråkigaste?
– Att vi åkte ur redan första året och inte klarade att ta oss upp igen
82-83, trots att vi hade ett riktigt bra gäng. Och så när jag blev ettårsfall då jag skulle gå till Färjestad, men det har jag aldrig klandrat Timrå för.

Någon speciell match du gärna minns?
–   6-0-segern mot Leksand i kvalserien året då vi gick upp. Jag tror att det var en bit över 7000 på läktarna och ett enormt tryck.

Har du fortfarande kontakt med någon av dina gamla lagkamrater?
– Det händer  att jag snackar med ”Bulla” (Berggren) då och då. Vi
umgicks ju en hel del på den tiden. Förr pratade jag också med Lars-Eje (Lindström) ibland, men det har liksom dött ut. Det blir väl så när man flyttar runt så mycket som jag har gjort.

Var det självklart att det skulle bli hockey när du växte upp i plantskolan Kiruna på 60-talet?
– Nej, faktiskt inte. Jag höll på med brottning under några år i tidiga
tonåren, eftersom min pappa var en duktig brottare. Jag tror faktiskt att jag hade stor nytta av den allsidiga träningen, även om jag aldrig var särskilt smidig som målis. Jag valde hockeyn ändå för att det var roligare och att de flesta kompisarna vbar med där.

Du vann allt  (utom OS) och blev utsedd till världens bästa målvakt två gånger. Ändå blev det aldrig NHL. Varför?
– Ärligt talat hade jag inga konkreta anbud förrän under mitt sista år i Färjestad och då var jag 31 år. Jag tyckte att det var i senaste laget och samtidigt fick jag ett attraktivt erbjudande från Malmö som jag valde istället. Men om jag hade varit ett par år yngre hade jag absolut provat på NHL.

Om du fick chansen att börja om idrottskarriären – skulle du fortfarande välja att bli hockeymålis?
– Självklart. Hockeyn har gett mig oerhört mycket och jag har en massa fantastiska minnen. Det enda jag ångrar är att jag inte kom till världen 20 år senare, när man tänker på vilka ruskiga pengar de tjänar nuförtiden. Hugaligen!

Har du själv någon målvaktsfavorit i dag?
– Jag  gillar Henrik Lundqvist. Men alla målvakter har ju en helt annan stil nuförtiden. Nu ska de mest stå i vägen och ha stora skydd.

Följer du fortfarande Timrås förehavanden i elitserien?
– Ja, absolut.  Det är bland de första resultaten jag kollar efter.

Ett bestående minne jag har är när du återvände till Timråladan 1989 med Tre Kronor för ett genrep inför VM i Globen. I samma match gjorde Börje Salming comeback i landslaget efter åtta års frånvaro och fick enorma ovationer. Men när ditt namn ropades upp var jublet öronbedövande. Snacka om att du var publikfavorit! Minns du det ögonblicket?
– Jo, det är klart och jag måste säga att mitt hjärta fortfarande klappar för Timrå. Rita och jag trivdes jättebra och jag hade nog aldrig flyttat därifrån om det inte varit för att vi åkte ur Elitserien.

INTERVJU AV PELLE EHNBERG hösten 2007

 

 

PETER ”PEKKA” LINDMARK
Född: 1956
Säsonger i Timrå: 5 (1979-84)
Antal matcher: 161 (3 assist)
Landskamper: 174
Världsmästare: 1987 och 1991
Svensk mästare: 1986 och 1988 med Färjestads
1992 och 1994 med Malmö
Guldpucken 1981, Guldhjälmen 1987
Utsedd till världens bäste målvakt 1981 och 1986

Copyright © 2016-2017 Timrå IK

Produktion och drift: Sports Editing Sweden AB