Svenska Spel

Timrå IK

Stefan Pettersson

Vad gör du nu för tiden?
– Jag arbetar som elektriker, precis som jag alltid har gjort, och bor med familjen i Söråker. 
– När Timrå har hemmamatch sitter jag på läktaren och njuter.

Vad minns du av A-lagsdebuten 1967?
– Varken motstånd eller resultat, men jag spelade i alla fall backpar med Jan-Erik ”Biffen” Nilsson. Man var ju ung och grön på den tiden och försökte bara göra sitt bästa för laget. Sedan var det ju alltid tuffa matcher också. Det kändes som att alla matcher var viktiga.

Varför hamnade du just i Timrå?
– Det föll sig liksom naturligt då Giffarna lade ner verksamheten. Vi var ju ett helt gäng stadsgrabbar som gick över till Timrå då.

Roligaste minnet?
– Då väljer jag SM-silvret 1973, som ju fortfarande är den största framgången klubben haft. 
– Ett annat härligt ögonblick var när publiken sprängde grindarna mot Brynäs i januari 1972. Det finns de som tror att det var 12-13 000 åskådare i hallen den kvällen. Inte blev det sämre av att ”Lill-Strimma” prickade in segerpucken, 4-3.

Tråkigaste?
– När vi misslyckades att ta oss upp i elitserien våren 1977. Vi ledde stort mot Björklöven i den avgörande matchen och klappade ihop fullständigt. 
– Ett annat bittert minne är förstås när vi inte lyckades hålla oss kvar i Elitserien 1981-82.

Någon speciell match du gärna blickar tillbaka på?
– Nej, ingens som etsat sig fast sådär. Men förhoppningsvis gjorde man väl en del bra matcher i alla fall, he he.

Bästa kompis under Timråtiden?
– Först umgicks jag mycket med Lennart Broman, senare blev det också Lennart Norberg, Bo ”Bulla” Berggren och Finn Lundström.

Någon du fortfarande har kontakt med?
– Träffar ju på de flesta emellanåt i olika sammanhang, men Broman och ”Bulla” umgås jag med ibland och Lennart Norberg brukar jag se på travet då och då.

Hade du själv någon idol under uppväxten?
– Jag var 19 år när ”Lill-Strimma” Svedberg flyttade hem och han blev förstås en stor förebild under de tre säsonger vi hann spela tillsammans. Tyvärr var vi ju båda högerfattade och kunde aldrig bilda backpar ihop.

Kunde du ha valt att satsa på någon annan sport?
– Jag blev uttagen i Giffarnas A-lag redan som 16-åring, men när jag tvingades välja föll valet på hockey. Helt enkelt för att jag tyckte att det var roligare. Och jag har aldrig ångrat mig.

Svåraste motståndaren?
– Anders Hedberg var extremt svårstoppad, en mardröm för en back. Han hade ett sådant fantastiskt flyt i skridskoåkningen och kunde dessutom växla tempo och skjuta i flykten.  

Du var bofast i juniorlandslaget och spelade dessutom en herrans massa kamper för Vikingarna. Var det aldrig aktuellt med en debut i Tre Kronor?
– Jo, vid ett tillfälle blev jag uttagen att lira en turnering, men hade oturen att bli inkallad till en storövning i det militära och nekades tjänstledighet. Det var inte roligt, men just då hoppades man väl att det skulle gå fler tåg…

Vad hände efter Timråtiden?
– Jag övertalades att göra comeback i Njurunda SK, men den blev kortvarig. Sedan var jag även ungdomsledare i Timrå under några säsonger medan barnen var små. Numera är jag bara läktarexpert, he he.

Följer du fortfarande Timrås resultat?
– Jag missar högst två hemmamatcher per säsong. Jag brukar sitta och njuta och hoppas att vi en dag kan spela hem ett SM-guld.

Som gammal back är det någon du är extra svag för?
– Ja, jag gillar Petri Kokko, han har gått frånklarhet till klarhet och har fin blick för spelet.

OK, vi avrundar med att du utser en favoritfemma från din tid i Timrå?
– ”Pekka” i målet, ”Lill-Strimma” och ”Bulla” på backplats och så en kedja med Håkan, Olle och Finn.

 

 

STEFAN PETTERSSON

Född: 1950
Säsonger i Timrå: 15 (1967-82)
407 matcher, 74 mål, 121 assist
1 SM-silver, 2 SM-brons
2 JSM-guld, 1 JSM-silver
1 JEM-silver, 1 JEM-brons
25 B-landskamper
16 J-landskamper

Copyright © 2016-2017 Timrå IK

Produktion och drift: Sports Editing Sweden AB