• Huvudsponsorer

Torsdag Tor 25 Oktober Okt
Lördag Lör 27 Oktober Okt
Tisdag Tis 30 Oktober Okt
Torsdag Tor 1 November Nov
Lördag Lör 3 November Nov
Tisdag Tis 13 November Nov
Torsdag Tor 15 November Nov
Söndag Sön 18 November Nov
Torsdag Tor 22 November Nov
Lördag Lör 24 November Nov
Onsdag Ons 28 November Nov
Lördag Lör 1 December Dec
Torsdag Tor 6 December Dec
Lördag Lör 8 December Dec
Onsdag Ons 19 December Dec
Fredag Fre 21 December Dec
Onsdag Ons 26 December Dec
Fredag Fre 28 December Dec
Söndag Sön 30 December Dec
Lördag Lör 5 Januari Jan
Torsdag Tor 10 Januari Jan
Lördag Lör 12 Januari Jan
Lördag Lör 19 Januari Jan
Torsdag Tor 24 Januari Jan
Lördag Lör 26 Januari Jan
Tisdag Tis 29 Januari Jan
Torsdag Tor 31 Januari Jan
Lördag Lör 2 Februari Feb

Anders Dahlin

Vad gör du nuförtiden?
- Jag bor i Ljungby sedan 25 år och säljer hjullastare åt Ljungby Maskin.

Vad minns du från A-lagsdebuten 1973?
– Jag var 17 år och vi mötte Färjestad borta i en av de allra sista matcherna på säsongen. Resultatet minns jag inte alls, däremot kommer jag ihåg att jag sköt Tommy Andersson rakt på fotknölen under uppvärmningen. Hugaligen, vad jag skämdes, ha ha!

Roligaste minnet under Timråtiden?
– Jag var nog 15 eller 16 år då Timrås pojklag åkte på ett träningsläger i Bagarmossen med Verner Persson. Där fick vi träna med det sovjetiska landslaget och jag har fortfarande ett fotografi där jag står tillsammans med Firsov, Starsinov, Ragulin och grabbarna. Det var ett stort ögonblick.

Tråkigaste minnet?
– När vi åkte ur elitserien 75-76 och misslyckades med att gå upp i elitserien när jag kom tillbaka från Brynäs 82/83.

Bästa kompis i Timrå?
– Ingen speciell, vi var ofta ett gäng som umgicks. När jag flyttade tillbaka 82-83 var jag ofta ihop med ”Pekka”, ”Abris” och Peter Smedberg. Vi var alla arbetslösa och försökte få dagarna att gå.

Var det självklart att du skulle satsa på hockeyn?
– Ja, det var nästan bara hockey som gällde. Efter uppväxten bredvid travbanan i Bergsåker flyttade vi till ett hus på Pilvägen i Timrå. Mats Näslund och bröderna Thomas (dagens klubbchef) och Thord Johansson bodde bara 150 meter från oss på Ringvägen. Tommy Grahn växte också upp på samma gata. Vi var ett helt gäng som lirade landhockey och hockey.

Hade du någon speciell förebild eller idol?
– Jag såg ju upp till de sovjetiska storstjärnorna, men de var inte direkt mina idoler. Däremot blev Sergei Makarov en stor  favorit när han slog igenom. Han hade allt.

Men ditt absoluta genombrott fick du först när du flyttade till Brynäs 1979? 
– Ja, det var Lennart ”Tigern” Johansson som lockade mig till Gävle. Mats Näslund och Janne Kock var ju redan där. Redan första säsongen vann jag SM-guld och debuterade i A-landslaget. Det var en otrolig tid.

Om jag inte minns fel avgjorde du femte och avgörande finalmatchen mot Frölunda på ”Hovet” 1980?
–    Nej, det var ”Stigge” Salming som prickade in 2-1. Men jag satte kvitteringspucken och så stressade jag Lars-Erik Esbjörs så han passade fel, rakt i gapet på ”Stigge”. Så jag var ganska delaktig där.

… och våren 1982 var det Brynäs fyra ”timråiter” som såg till att Timrå åkte ur elitserien.
– Ja, det var en konstig känsla att komma hem till ladan och bli utbuad av publiken. Men matchen var också viktig för oss i Brynäs. För första gången satte ”Tigern” samman mig, Mats Näslund, Inge Hammarström och Janne Kock i samma femma och vi låg bakom samtliga mål i 4-3-segern. Inge gjorde två och Mats spelade fram till bägge. Jag gjorde ett. Vi var jättetända. 
– Det var faktiskt också första och enda gången som jag spelade mot lillebror Kjell, som slog igenom som junior den säsongen.

Elitkarriären startade våren 1973 och avslutades i småländska Troja/Ljungby 19 år senare. Vad rankar du som karriärens absoluta höjdpunkt?
– SM-guldet med Brynäs och landskamperna. Jag var ju ett så kallat ATG-proffs under ett år, vilket innebar att vi landslagsspelare flög till Stockholm varje måndag kväll för att träna tillsammans på ”Hovet”. Tanken var att vi skulle bli samspelta.

Därefter satsade du också på en tränarkarriär under en räcka av år?
– Jag var assisterande tränare i Troja i tio års tid, både åt Håkan Nygren, Roland Eriksson och L-G Jansson. Jag provade också på att vara huvudtränare i Alvesta och de senaste åren har jag coachat Trojas juniorer, så jag känner väl till Johan och Erik Andersson i dagens Timråtrupp. Riktigt fina och duktiga killar! Men de senaste två åren har jag varit helt fri.

INTERVJU AV PELLE EHNBERG hösten 2007