• Huvudsponsorer

Fredag Fre 26 Augusti Aug
Tisdag Tis 30 Augusti Aug
Fredag Fre 2 September Sep
Lördag Lör 3 September Sep
Fredag Fre 9 September Sep
Torsdag Tor 3 Augusti Aug
Fredag Fre 11 Augusti Aug
Torsdag Tor 17 Augusti Aug
Onsdag Ons 30 Augusti Aug
Fredag Fre 1 September Sep
Lördag Lör 2 September Sep
Fredag Fre 8 September Sep
Torsdag Tor 14 September Sep
Tisdag Tis 14 Augusti Aug
Lördag Lör 18 Augusti Aug
Söndag Sön 19 Augusti Aug
Onsdag Ons 22 Augusti Aug
Torsdag Tor 30 Augusti Aug
Fredag Fre 31 Augusti Aug
Lördag Lör 1 September Sep
Onsdag Ons 5 September Sep
Torsdag Tor 6 September Sep
Tisdag Tis 11 September Sep
Lördag Lör 15 September Sep
Torsdag Tor 20 September Sep
Lördag Lör 22 September Sep
Torsdag Tor 27 September Sep
Torsdag Tor 4 Oktober Okt

Arne Lundström

Vad gör du nu för tiden?
– Jag jobbar inom kontorsmaskins-branschen, bor i villa i Njurunda, med sambo, två utflugna barn och en Jack Russell-terrier som är ettrigare än husse någonsin varit, ha ha.

Du var bara 18 år när du debuterade i Timråtröjan – vad minns du?
– Inte mycket, om jag ska vara ärlig. Jag minns mest att det var en massa skriverier om nya, unga talanngfulla Timrå. Så här löd en rubrik i DN efter en vinstmatch borta mot Djurgården: ”Komet i Sovjets färger spelar som världsmästare!”

Varför hamnade du just i Timrå?
- Tvillingbrorsan Åke och jag värvades strax innan Giffarna lade ner hockeyverksamheten. Om jag inte minns fel lyckades tränaren Åke ”Tjiten” Jonsson klämma Timrå på 5 eller 10 000 kronor vid övergången. Några månader senare kom ju bröderna Pettersson och tvillingarna Broman gratis.

Roligaste minnet?
– Jag har upplevt så ohyggligt mycket roligt att det är svårt att plocka ut något speciellt. Men jag kan ju ändå nämna några;
Säsongen 1969-70 när ”Lill-Strimma” flyttade hem och vi lockade fulla hus till och med på träningsmatcherna… 
Vintern -72 när publiken sprängde grindarna mot Brynäs…
SM-silvret 1973… 
JSM-guldet 1968, som var klubbens första…

Tråkigaste?
– Dagen då ”Lill-Strimma” förolyckades i juli 1972. Jag minns att ”Biffen” Nilsson, jag och några till låg och badade ute på Tranviken när nyheten kablades ut på radion. Vi ville inte tro att det var sant.
– Om inte ”Lill-Strimma” kört ihjäl sig så hade vi tagit SM-guld 1973 det är jag säker på.

Någon speciell match du minns?
– Vi mötte ett kanadensiskt uppvisningslag och vann med 3-2 när jag var 18 eller 19 år. Timrå var förstärkt med ”Lill-Strimma”, Bert-Ola, Inge, Svante Granholm och till och med Uffe Sterner. Jag minns att jag gjorde ett mål och fick mycket beröm efteråt.
– En annan gång gjorde jag segermålet mot Södertälje i Scaniarinken. Laget hade nyss kommit hem från ett läger i Kanada och där snappade jag upp att man måste stå sig framför kassen och böka in pucken i buren – och jag gjorde exakt ett sådant mål.

Bästa kompis i Timrå?
– Jag umgicks mest med bröderna Håkan och Stefan Pettersson, som ju förresten är kusiner med Mats Näslund. Vi växte upp tillsammans på Sallyhill och lirade fotboll eller hockey på Nackstaplanen så fort vi fick en ledig stund. Men det var alltid bra kamratskap och sammanhållning i Timrå.

Vad hade du själv för idol eller förebild under uppväxten?
– Det fanns bara en – Sven Tumba.

Var det självklart att du skulle satsa på hockeyn?
– Helst hade jag nog velat satsa på fotbollen, men när Timrå kom in i bilden smällde det trots allt högre att spela elithockey. 
– Men jag har faktiskt ett JSM-silver från tiden med Giffarna. Vi förlorade finalen mot Elfsborg 1967.

Svåraste motståndaren?
– Modos Nicke Johansson hade en jäkla lång klubba och Leksands Lars-Erik ”Taxen” Sjöberg var ruskig på höfttacklingar. Han och Tommie Lindgren utvecklade höfttacklandet till en konst.  

Utse den bästa Timråfemma du spelat ihop med. 
– ”Lill-Strimma” är förstås gjuten tillsammans med Stefan Pettersson som backpar. Framåt väljer jag Håkan Pettersson, ”Bulla” Berggren och Finn Lundström. Målvakt blir Christer Sehlstedt.

Du lade av med elithockeyn redan som 27-åring 1976. Varför tog du det beslutet?
– Dels hade jag precis blivit pappa och så hade jag slagit ut framtänderna i en närkamp med Färjestads Benny Johansson. Jag hade ett riktigt elände och sprang till tandläkaren i ett helt år för att fixa till dem. 
– På sommaren ringde Peter Wide, som var bankkamrer i Ånge på den tiden, och erbjöd mig en plats som spelande tränare. Det kändes som en lämplig nivå och utmaning, så jag pendlade i tre år till Ånge och sedan tränade jag Njurunda i två säsonger innan jag lade av 1982. Sedan dess har jag sysslat med ungdomshockey i en massa olika positioner.

Följer du fortfarande med hur det går för Timrå?
– Javisst, jag ser så många matcher jag bara kan. Giffarna och Timrå är lagen i mitt hjärta.