Onsdag Ons 24 Mars Mar
Fredag Fre 26 Mars Mar
Söndag Sön 28 Mars Mar
Lördag Lör 3 April Apr
Måndag Mån 5 April Apr
Onsdag Ons 7 April Apr
Fredag Fre 9 April Apr
Söndag Sön 11 April Apr
Tisdag Tis 13 April Apr
Söndag Sön 18 April Apr
Måndag Mån 19 April Apr
Söndag Sön 9 Maj Maj
Måndag Mån 10 Maj Maj
Onsdag Ons 12 Maj Maj
Fredag Fre 13 Augusti Aug
Lördag Lör 11 September Sep
Torsdag Tor 16 September Sep
Lördag Lör 18 September Sep
Lördag Lör 25 September Sep
Torsdag Tor 30 September Sep
Lördag Lör 2 Oktober Okt
Torsdag Tor 7 Oktober Okt
Lördag Lör 9 Oktober Okt
Torsdag Tor 14 Oktober Okt
Lördag Lör 16 Oktober Okt
Tisdag Tis 19 Oktober Okt
Torsdag Tor 21 Oktober Okt
Lördag Lör 23 Oktober Okt

Tommy Abrahamsson

Vad gör du nuförtiden, ”Abris”?
– Jag är yrkesfiskare och verksam i Kungshamn i Bohuslän sedan några år tillbaka. Jag har försörjt mig som fiskare ända sedan jag slutade i Timrå 1983.

Du lär ha sagt att det inte är så stor skillnad mellan fiske och hockey eftersom det bara om torsk och nät. 
– Ja, haha, det ligger en hel del i det.

Värvningen av dig inför elitseriecomebacken 1981-82 var sensationell eftersom du kom direkt från NHL och nobbade flera feta anbud. Varför föll valet på Timrå?
– Jag hade alltid haft ett gott öga till klubben och kände flera av spelarna sedan tiden i Tre Kronor; Håkan Pettersson, Finn Lundström, Olle Åhman och ”Bulla” Berggren. Jag tyckte även att laget såg spännande ut, med en härlig mix av gammalt och ungt. Det var en utmaning helt enkelt. 
– Tyvärr var spelare som Kjell Dahlin, Matti Pauna och Anders Vikberg lite för unga när vi gick upp. De blomstrade först några år senare.

Det sägs även att du bröt ett femårskontrakt med Buffalo och skrev på för Timrå istället. 
– Det stämmer. Vi valde tryggheten för att vår dotter Malin skulle få gå i svensk skola. Men den lilla rackaren stack tillbaka till staterna två år senare och har varit jänkare sedan dess, med familj och barn ”over there”. Otack är världens lön, ha ha.

Vad minns du av tiden i Timrå?
– Att stämningen var otroligt upphaussad inför elitseriecomebacken och att det alltid var ett otroligt tryck på läktarna. Vi skulle aldrig ha åkt ur med det lag vi hade, men tyvärr var jag nog en av orsakerna till att vi inte hängde kvar.

Hur menar du?
– Jag hade problem med en ljumske som aldrig ville läka och missade många viktiga matcher på grund av det. Om jag hade varit med oftare på isen så hade jag aldrig t i l l å t i t att vi skulle ramla ur. Fan, vi hade ju världens bästa målvakt i kassen!

Roligaste minnet under Timråtiden?
- Det vänliga folket, både på och sidan av hockeyn. Vi trivdes perfekt däruppe. Om det inte varit för att de där j-vla göteborgarna kom och snodde all torsk så hade jag bott kvar än i dag!

Du lade rören på hyllan när Timrå misslyckades med att ta sig tillbaka direkt 1983. Ångrar du att du slutade för tidigt?
– Jag var 35 år då, men jag kan inte påstå att jag ångrar mig. Men jag hade lätt kunnat fortsätta fyra-fem år till. Fysiken var det inget fel på.

Vad hade du själv för idol eller förebild som barn?
– Åke Lassas som var stjärna hemma i Leksand under uppväxten. 

Den främste du spelat ihop med? 

– Det måste vara Nisse ”Dubbel-Nisse” Nilsson i Leksand. Han vände ut och in på vilket försvar som helst när han var på det humöret.

Du spelade elithockey i 19 år – från debuten i Leksand 1964 till avslutningen i Timrå. Vilka är karriärens höjdpunkter?
– Utan tvekan NHL-säsongen i Hartford. Det var fantastiskt. Sedan är ju också SM-gulden och VM-silvret härliga ögonblick.

Vad gör tvillingbrorsan Christer nuförtiden?
– Han bor i Leksand och är förtidspensionerad. Han spelade för många matcher på sprutor och har bytt ut leder och ben på flera ställen i kroppen. Men han biter ihop. Han är en tuffing.

För några år sedan berättade du i en kvällstidning om att du hade drabbats av prostatacancer.
– Brorsan och jag ville ge sjukdomen uppmärksamhet, det var därför vi gick ut med nyheten. Det är en förbannat läskig sjukdom.

Följer du fortfarade Timrås framfart i elitserien?
– Jaja, för fan! Jag håller stenhårt tummarna för Timrå nu är inte Leksand håller till däruppe längre, tragiskt nog. Vi trivdes som sagt bra där uppe. Hälsa alla vi känner!

INTERVJU AV PELLE EHNBERG hösten 2007